Min simning

Simningen före olyckan

Jag började simma redan som fem-sexåring. Vi femton års ålder kvalade jag in till SUM-SIM, Svenska ungdomsmästerskapen i Simning. Tävlingarna gick bra och jag slutade på en åttonde plats i Västra Götaland och en 63:e plats i Sverige i min dåvarande favoritgren 200 meter medley.

Åren gick och jag fortsatte med min simning, men vid sjuttonårs ålder kände jag att jag ville lägga tiden på mycket annat, än att simma. År 2006 bestämde jag mig för att efter sommaren så ska jag trappa ned på min simträning.

 

Simningen efter olyckan

Jag hade troligen inte överlevt olyckan den om det inte var för simningen. Mitt hjärta var så vältränat att det orkade fortsätta pumpa trots att jag hade alldeles för lite blod i kroppen. Så jag har simningen att tacka för att jag fortfarande lever.

När jag tränade mig tillbaka till ett normalt liv efter olyckan hade jag stor nytta av min tidigare idrottsliga karriär.

För att kunna komma tillbaka så fort som möjligt var jag tvungen att träna upp min förändrade kropp både balansmässigt och styrkemässigt. Jag var även tvungen att lära mig allt på nytt, alla vardagssysslor, så som att klä på sig med mera. Allt detta krävde mycket träning. Men tack vare att jag var van vid det och att pressa mig själv för att nå mina mål, så kunde jag träna mig tillbaka på bara fem månader plus en månad på sjukhuset. Detta var mycket snabbare än vad läkarna hade trott. De trodde jag skulle behöva vara på sjukhus och Rehab i flera år innan jag skulle vara redo för det ”normala” livet igen.

När jag blev utskriven från Rehab så började jag även simma lite igen. Jag kände att jag behövde träning för hela kroppen och sam före detta simmare, föll tankarna genast på simträning.

När jag var i vattnet första gången kände jag direkt att alla mina år jag tidigare lagt ned i vattnet fanns kvar. Jag visste även direkt hur jag skulle röra mig och dra vattnet för att ta mig framåt på snabbast möjliga sätt.

Jag började även få tillbaka lusten att träna och tävla simning, så det dröjde inte länge innan jag började träna regelbundet och även tävla inom handikapp simning. Redan på en av mina första tävlingar slog jag ett svenskt rekord och det var möjligt tack vare att jag hade all teknik gratis och behövde egentligen bara träna upp konditionen igen.

När jag slog ett svenskt rekord så kom jag även med i landslaget i simning och då fick jag ett nytt mål, att ta mig till Paralympics i Kina 2008. För att komma dit så var jag tvungen att vara bland de 10 bästa i värden och det var långt ifrån det vid detta tillfället. Men då gjorde vi så att jag och landslagstränaren åkte på så många tävlingar som möjligt.  För varje tävling jag kom till blev jag hela tiden lite snabbare, men självklart var det mer träning vid sidan om med.

Precis innan sista uttagningen så var jag bland de 10 bästa i värden och fick åka till Paralympics i Kina. Innan spelen var det självklart väldigt mycket träning för att bli så bra som möjligt till Paralympics, men det gav utdelning. Jag lyckas kämpa mig in på två fjärde platser och en sjätteplats. Jag slog  även personliga och svenska rekord i allt. Så trots att jag precis missade medalj, kände jag mig nöjd. Jag hade kommit till tävlingen som en nykomling men jag var genast med och tävlade i toppstriden.

Jag har nu tagit:

  • Flera SM guld
  • Ett EM Brons i 50 meter fjäril
  • Tre VM brons i kort bana i 50, 100 och 200 meter frisim
  • Men det jag ändå rankar högst är mina två fjärdeplatser i Paralympics 2008 som nykomling.

Mina personliga rekord är just nu:

  • Distans och simsätt                                (Minuter .sekunder .hundradelar)
  • 50m frisim                                                  41.06
  • 100m frisim                                                1.28.26
  • 200m frisim                                                3.11.40
  • 50m fjäril                                                    47.58
  • 100m medley                                            1.32.01
  • Vansbrosimmet (3000m)                     52min och 53sekunder